Skip to content

Stenen

April 7, 2014

En kort berättelse om lilla Sykkylven … en fredlig småstad

rock

På västkusten i Norge, lite norrupp, nära Ålesund, ligger Sykkylven, en småstad med knappt 10 tusen invånare. Den hjärt-lika staden gömmer sig ödmjukt bland vita sovande fjäll. På dagen, oavsett vart man står, får man uppleva en mångfärgad spridning av hus runt den andliga fjorden. På natten, lever staden vidare med alla sina tända ljus, liksom tusen tysta stjärnor.

Här i lilla Sykkylven känner man sig i ett ständigt fredligt sinnestillstånd, speciellt de som har nått en viss avancerad ålder.  För de trivsamma människorna är livet värt att leva och varje sekund räknas liksom ett sparsamt öre i det motsatta Sverige.

Alf, 85, hade precis vaknat. Klockan var åtta på morgonen och sommaren var på väg upp, så han och hans 80-årig fru Borgny bestämde sig för att ta en mysig frukost, där ute på gården med det glas-blåa fjället som bakgrund och den stilla fjorden som utsikt.

 En timma senare var det gamla paret glatt och lagom mätt av smörgåsar med pålägg, kokta ägg, jordgubbssylt och en kopp te.

 Det var söndag, och Alf skulle köra ner till marinan för att förberedda båten inför säsongen.

 – Kom ihåg att kolla posten. Ropar frun medan hon dukar av bordet.

 – Ok gumman. Säger Alf med lugn röst och sätter sig in i den ny polerade Buick från 50-talet.

Alf kör iväg och man hör dansbandsmusik som strömmar ut från den gamla bilradion. Postlådan står bara 100 meter bort från huset, innan man ger sig ut på stora vägen. Den gamle parkerar bilen vid sidan på den smala gatan och stiger  av för att hämta brev och tidningar från brevlådan. Det var ganska nära, så Alf lämnar motorn igång.

Helt plötsligt från ingenstans, kom den stora mörkgröna stenen. Den var så massiv att den lämnade efter sig en spår-likt kanal, såpass bred att man fick se den mer än 10 kilometer bort ifrån. Jätten landade mitt i prick på biltaket och studsade vidare ner mot fjorden.

Hela marken skakades runt Alf, som betydligt sparsamt i sina rörelse, vände sig nyfiken och försökte få grepp på det som hade just hänt. Han iakttar den djuriska stenen i sin raska resa och efter ett svagt-grovt “oj oj oj” granskade han skroten under några sekunder. Fundersamt hämtar Alf mobilen från fickan.

– Hej älskling, jag har fått lite problem med bilen…

Advertisements

From → Fiction

Leave a Comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: