Skip to content
Tags

, , ,

Boba och Momo hittar en skatt (En barn-vuxen berättelse)

April 21, 2014

boba_momo

I en liten stad

med små hus spred runt en kristall-likt fjord,

där ner bland  sovande vita fjäll,

bor Boba, pojken med röd mössa och stor näsa.

Den lilla busig gossen rider Momo,

en 5-meter-lång limpa hund, brunröd som en korv.

Boba och Momo har ett 5-meter-långt hus

vid en aldrig-tyst flod som snurrar, sjunger och plaskar omkring.

Boba sitter alltid lång bak på hunden och iakttar noga

Momo springer aldrig, fast hinner jämt och samt.

Pojken och limpan vaknar tidigt varje dag

och sätter igång med sysselsättning

innan solsken kommer i fatt,

“dagen blir alltid längre om man hinner före solen”

sjunger Boba och Momo vid frukost

med långa gurkor, färsk ost och bröd,

mjölk och färskpressad apelsinjos.

En 5-meter-lång båt gungar och väntar

i floden vid det långa huset,

och Boba och Momo går till vägan med dagen,

de gör ingenting fast gör allt möjligt

det är ingen som vet vad de gör

fast alla känner till vilka de är.

Morgonen blir som vanligt,

några barn som busar här och där och måste iakttas,

en modig pojke som törs långt in i floden och måste räddas,

en äldre man som lyckas

med den alldeles för stora fisken och hjälp skulle väl komma till hands,

bilen som trasslar och den griniga mannen,

en brand som kom lös och blev för mycket för brandmännen,

Boba och Momo dyker ständigt upp och hjälper till,

man vet varken vad eller hur de gör,

men tacksamt blir man jämt.

Just den dagen, efter det vardagliga äventyret, satte Boba

spikrakt sin näsa in i en säck som låg på marken.

Han sniffade ideligen i några sekunder med slutna ögon och röda kinder,

Momo, ivrigt, stirrade och skakade den 5-meter-bort-ifrån svansen.

Doften var såpass intensiv

att både vänner stod stilla i en oändlig drömlikt stund,

den ena med näsan där inne

den andra med svansen där borta.

De glada vännerna tog med sig

den mystiska doft-skatten

och svängande paddlade hem med skratt och sång:

“dagen blir alltid längre om man hinner före solen,

glädjen hinner före mannen som glömmer bort sin själ på marken”

Ett par timmar senare kom stormande rasta-mannen

och undrade vart hade sitt gräs tagit vägen!

Advertisements

From → Philosophy

Leave a Comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: